Altanen som ser ut som om den ritades med huset: hur en ny altan till en villa från tjugo- eller trettiotalet formas så att den hör till huset – i storlek och proportion mot fasaden, i höjd mot sockeln, i räcke med lodräta spjälor och profilerad handledare, i trappa med vangstycken och i kulör som husets snickerier – vad tidens villor hade för uteplatser, varför en stor altan i tryckimpregnerat med glasräcke ser fel ut på ett putsat trettiotalshus, hur altanen sätts mot en putsad eller tegelklädd sockel, hur trädgårdens nivåer tas upp och vad som gäller för lov i klassade områden
Uppdaterad 11 september 2026 · Altan Bromma
Villan från 1927 har en putsad fasad, spröjsade fönster och en trädgård som sluttar bort från huset. Grannen byggde en altan förra året: fyrtio kvadratmeter tryckimpregnerad trall med glasräcke i aluminium på ett hus från samma tid, och det ser ut som ett däck som lagt till vid ett hus. En altan till ett äldre hus ska ha husets proportioner och husets snickerier – då ser den ut som om arkitekten ritade den, vilket ibland var fallet: många av tidens villor hade en veranda eller en terrass mot trädgården.
Här går vi igenom tidens uteplatser, storlek och höjd, räcke och trappa, kulör, anslutningen mot sockeln, nivåerna och lov i klassade områden.
Begär kostnadsfri offert →Tidens uteplatser
Tjugo- och trettiotalets villor hade sällan en altan i dagens mening: en veranda under tak på entrésidan, en balkong över, en terrass i sten eller grus mot trädgården, ibland en träaltan i sockelnivå med räcke i spjälor. Uteplatsen var mindre än husets bredd, indragen eller placerad vid en gavel, och den stod i nivå med sockelns överkant så att man gick ut i plan från vardagsrummet. Det som var tidens: lodräta spjälor i räcket, en handledare med profil, vangstycken i trappan, stolpar med enkla kapitäl, och allt målat i husets snickerikulör – vitt, grönt, brunt. Det är den förlagan en ny altan följer.
Storlek och höjd
Altanen görs mindre än husets bredd – två tredjedelar eller mindre – och placerad så att den följer en fasaddel, ett burspråk eller en gavel, inte spänd över hela fasaden; djupet tre till fyra meter är nog för ett bord och stolar. Höjden i nivå med golvet innanför, som i ett tjugotalshus ligger sextio till nittio centimeter över marken – vilket ger en altan med räcke och en trappa med tre till fem steg, som är tidens bild. En altan som byggs i marknivå långt under golvet får en trappa ner från dörren och ser ut som en uteplats, inte som en del av huset. Proportionerna ritas på ett foto av fasaden innan bygget.
Räcke och trappa
Räcket: lodräta spjälor i 28 x 45 eller 45 x 45 med några centimeters mellanrum, mellan en handledare med profilerad överkant och en underliggare, på stolpar i 95 x 95 med en enkel avfasning i toppen eller ett litet kapitäl, i höjd nittio centimeter; spjälorna kan ha en dekor – en avfasad topp, en rundad kant – efter husets snickerier. Trappan: vangstycken – sågade sidostycken som stegen vilar i – i stället för öppna reglar, plansteg i trall, sättsteg täckta eller öppna, med räcke i samma spjälor och en handledare. Trappan placeras i altanens front eller på sidan efter trädgårdens gång. Allt byggs i trä, aldrig i aluminium eller glas på ett hus från tiden.
Kulören
Räcke, stolpar, trappa och sarg målas i husets snickerikulör – den kulör fönster och foder har, ofta bruten vit, en grön eller en brun – med täckande färg för utomhusträ i tre strykningar, så att altanen är ett snickeri som hör till huset och inte ett trädäck. Trallen lämnas i trä: oljad impregnerad furu, lärk som får gråna, eller målad i en grå ton på hus där tidens verandor hade målade golv. Ett räcke i obehandlat impregnerat på ett målat hus är det som gör altanen till ett tillägg. Kulören provmålas på en spjäla mot fasaden innan.
Anslutningen mot sockeln, nivåerna och lov
Sockeln på ett tjugotalshus är putsad eller i natursten, och altanen ansluter mot den med en spalt på tjugo millimeter – fristående på egna plintar – så att fukt inte stängs in mot putsen och så att sockeln kan underhållas; sargen längs altanens kant mot huset i samma kulör som räcket täcker spalten. Trädgårdens nivåer: en sluttande tomt tas upp med altanens trappa och med en mur eller terrassering i sten under altanen som fortsätter husets sockel, så att altanen står på en grund som ser ut som en del av huset. Lov: i Brommas klassade trädgårdsstäder kan en altan högre än en och åtta meter eller närmare gränsen än fyra och en halv meter kräva lov, och i grönklassade områden bedöms utformningen – ett tidstypiskt räcke godkänns, ett glasräcke ifrågasätts. Vi frågar kommunen skriftligt med ritning.
Altan till tjugotalsvilla
- Mindre än fasaden, i golvnivå, tre till fyra meter djup
- Lodräta spjälor, profilerad handledare, stolpar 95×95
- Trappa med vangstycken och räcke i samma spjälor
- Räcke och trappa i snickerikulören, trallen i trä
- Fristående med spalt mot putsad sockel, sarg täcker
- Klassat område: fråga kommunen med ritning
Så ser det ut i Bromma
Villorna i Äppelviken, Ålsten, Nockeby och Alvik från tjugo- och trettiotalet är där altanen ritas i husets proportioner med spjälräcke i snickerikulören och trappa med vangstycken, och där stadsmuseets klassning gör att vi frågar kommunen innan bygget. Trettio- och fyrtiotalshusen i Abrahamsberg, Traneberg och Ulvsunda har enklare snickerier där räcket görs stramare. Blackeberg, Mariehäll och Beckomberga har femtiotalshus där en enklare altan passar.